Räddhågsen skoldebatt

Detta är inget partipolitiskt inlägg, det är snarare en reaktion på en märklig skoldebatt. Så fort någon föreslår något, till exempel om läxor, så verkar alla med- och motdebattörer bli extremt nervösa för att initiativtagaren kommit på något som kan bli populärt bland väljare/allmänhet och glömma alla sina tidigare idéer. När skatteutskottet (!) föreslog rätt till RUT-avdrag för läxhjälp även för gymnasieelever börjar hela den politiska skalan och nästan alla andra tyckare tala om hur läxhjälp ska organiseras och finansieras. Ingen, inte ens "jämlikhetsförespråkare", säger att läxor är ett problem och skapar lätt ojämlikhet. Varför ska vi ha det? När sommarlovsskola tas upp som effektivt börjat hela gänget tala om hur den ska se ut. Obligatorisk att erbjuda eller inte, och så vidare. Ingen säger att sommarskola inte ska finnas för det bevisar att skolan inte fixar sitt uppdrag. Jag bävar för att någon får för sig att säga att lite aga kunde nog skärpa till eleverna. Med ovanstående exempel som grund skulle då alla börja diskutera när skolan får slå eller hur hårt. Denna länk är en fantastisk beskrivning av läxlivet. ...och här kommer en till. Jag tror inte att det är så enkelt som att bara bestämma att nu kör vi läxfritt, jag kan redan höra argumentet, "vi kommer inte att hinna". Det behövs en del tänkande kring arbetssätt, struktur och innehåll, men jag inbillar mig att många, både elever och föräldrar skulle "köpa" tanken på att förlänga skoldagen i utbyte mot att få gå hem utan jobb. För mig skulle det vara oerhört intressant att få delta i en process om vågar prata om att göra jobbet på jobbet, kanske även för lärare....