Släpp cheferna loss det är bäst!

Skolinspektionens rapport om bristande likvärdighet mellan svenska skolor har väckt en del debatt. Och det är bra, vi behöver prata om detta och komma fram till åtgärder. I rapporten räknas en del orsaker upp, de är inte tagna ur luften de är resultat av inspektioner. I media har många spekulerat i orsaker som t.ex. fritt skolval, elevpeng och boendesegregation. Vi kan säkert prata om orsaker i några år till men vart leder det? Det är dags att agera. Medicin mot bristande likvärdighet? Ja, det finns säkert handlingar som "nån annan" ska göra, politiker, andra förvaltningar än den egna eller staten. Kreativitet kring vad andra borde göra kan tyvärr ibland vara större än kreativitet och reflektion kring egna handlingar. En idé som förts fram i media nu efter rapporten är att satsa mer på de riktigt lyckade så att de som är kass eller lite sämre än "de godkända" kan få bilder av hur de borde bli. Det kan så klart vara bra med modeller här och var, men överge inte de svaga. Säg inte bara: - Se på dem, de är ju så duktiga. Gör så! Ni får ju lika mycket pengar. Nej, stötta enheter och chefer med sämre resultat. Håll dem under armarna, utveckla, förebygg och inge hopp så att lägstanivåerna höjs. Hjälp dem med satsningar, pengar och struktur så att resultaten faktiskt förbättras. Stödet kan se ut på tusen olika sätt, enheters och chefers behov är lika olika som barns och elevers. Här har centrala utvecklingsavdelningar sitt uppdrag. Fråga vad ni kan göra för dem istället för att be dem göra saker åt er. Se till att de har makt över de handlingar som krävs för de mål de vill nå. Då skapas motivation och förankring. Låt dem inte vara beroende av "nån annans" handlingar. Nyttja interna och externa resurser. Prata med de ytterst ansvariga, cheferna, och lita på dem, ni har ju rekryterat dem, de är huvudrollsinnehavare i detta drama. För att enheter på efterkälken ska nå fram måste de få formulera sina framtida resultat, och vilken väg mot resultatet som är möjlig för dem. Stötta chefens idéer om framgång med till exempel stöd för förankring av de förändringar som ska göras, stötta med öronmärkta kronor och andra resurser så att de kan börja gå sin väg mot sina mål, som givetvis stämmer överens med de centrala och nationella målen. När jobbet som t.ex. skolor och rektorer gör ska bedömas ska det naturligtvis vara en utvecklande (formativ) bedömning. Lev som du lär! Enheter som av någon anledning släpar efter ges förankrat, aktivt och anpassat stöd så att de snabbt når den kvalitet som gör att de blir ännu bättre. Kan chefens chef ha ett viktigare uppdrag?

Räddhågsen skoldebatt

Detta är inget partipolitiskt inlägg, det är snarare en reaktion på en märklig skoldebatt. Så fort någon föreslår något, till exempel om läxor, så verkar alla med- och motdebattörer bli extremt nervösa för att initiativtagaren kommit på något som kan bli populärt bland väljare/allmänhet och glömma alla sina tidigare idéer. När skatteutskottet (!) föreslog rätt till RUT-avdrag för läxhjälp även för gymnasieelever börjar hela den politiska skalan och nästan alla andra tyckare tala om hur läxhjälp ska organiseras och finansieras. Ingen, inte ens "jämlikhetsförespråkare", säger att läxor är ett problem och skapar lätt ojämlikhet. Varför ska vi ha det? När sommarlovsskola tas upp som effektivt börjat hela gänget tala om hur den ska se ut. Obligatorisk att erbjuda eller inte, och så vidare. Ingen säger att sommarskola inte ska finnas för det bevisar att skolan inte fixar sitt uppdrag. Jag bävar för att någon får för sig att säga att lite aga kunde nog skärpa till eleverna. Med ovanstående exempel som grund skulle då alla börja diskutera när skolan får slå eller hur hårt. Denna länk är en fantastisk beskrivning av läxlivet. ...och här kommer en till. Jag tror inte att det är så enkelt som att bara bestämma att nu kör vi läxfritt, jag kan redan höra argumentet, "vi kommer inte att hinna". Det behövs en del tänkande kring arbetssätt, struktur och innehåll, men jag inbillar mig att många, både elever och föräldrar skulle "köpa" tanken på att förlänga skoldagen i utbyte mot att få gå hem utan jobb. För mig skulle det vara oerhört intressant att få delta i en process om vågar prata om att göra jobbet på jobbet, kanske även för lärare....

Svårtolkat?

Kan det vara så att inlärningsmålen i kursplanerna är lite svårtolkade? Eleven får veta att hon/han ska "… visa sin förståelse genom att välgrundat redogöra för, diskutera och kommentera innehåll och detaljer…” eller ”… visa sin förståelse genom att välgrundat och nyanserat redogöra för, diskutera och kommentera innehåll och detaljer…” (Lgr-11; Kunskapskrav i engelska åk 9). Vilken prestation ser eleven då framför sig? Han eller hon frågar sig antagligen: Vad ska jag göra bättre eller annorlunda för att bedömmas enligt det senare av de två alternativen? Hur ska kommunikationen med elev och förälder se ut, så att eleven ser den prestation som förväntas tydligt framför sig? Jag menar att inlärningsmålen kan uttryckas i resultat - prestationer som eleven förstår innebörden av. Hur målen kan bli konkreta prestationer, som eleven begriper, finns det beforskade modeller för.

Fokus på kultur

En löftesrik lördag i Oskarshamn. Fokus på kulturen. Nu börjar vi från rätt (alla) håll! Min slutsats av den förmiddag jag hann närvara under var att kultur "produceras" från alla möjliga håll. Proffs och experter serverar det bästa de kan och ibland kan de t.o.m. tjäna pengar på det. Amatörer producerar samma sak för att det är så roligt och för att de älskar att dela med sig. Provokatörer serverar också kultur även om det ibland blir ett dilemma när handlingar och produkter bryter mot lagar. Från små tatueringsgnuggisar till hela torg i Haparanda. Trots stora skillnader i uttryck är allt detta kultur. Att värdera vad som är bra, god eller fin kultur är inte bara svårt, det är onödigt. Syftet är avgörande, om jag vill få den som upplever mitt skapande att bli tårögd och sucka och precis det händer är ju allt gott och väl. Om det något otränade dansbandet får folk att dansa, skratta och må gott så är det också lyckad kultur. Vi kan ha olika åsikter om kultur, men att generalisera, värdera och kassera kultur leder bara till att vi går över gränsen och börjar moralisera. Kulturchefen menade att om den verkliga upplevelsen blir bättre än den förväntade upplevelsen kommer Oskarshamns kommun och alla andra som arrangerar, planerar och praktiskt genomför kulturhändelser att lyfta kulturarbetet från en hög nivå till en utmärkt nivå. Jag som alltid sagt att jag inte kan eller vill definiera kultur korrekt, tog trots allt ett par steg till i riktning mot en personlig definition av kultur. Någon generell definition vågar jag mig inte på och det är jag stolt över. Möten där vi ser en attraktion i 1+1=3 för oss framåt. Oskarshamn Concert Band i IKO:s hejaklack, 1+1=??

Varför finns vi?

Nu börjar det... Jag vill skriva om vad jag tänker om och känner för verksamheten i Oskarshamns bildningsförvaltning och givetvis också om skola, kultur och fritid på andra håll. Jag hoppas på välfyllda kommentarfält, gärna med andra åsikter än mina. Torsdagen den 5 september presenterar jag ETT GOTT LIV för skolledare och andra chefer. Jag har haft några testpiloter innan, men nu känns det på som på riktigt. Jag frågar varför vi håller på och svarar själv på frågan. Alla mål och riktlinjer vi ska sträva mot och följa behöver ett högre syfte. Varför plåga elever med kunskapskrav, varför hänga tavlor på väggar, varför stödja en fotbollsförening i Kristdala? - Vi vill alla ett gott liv , är mitt svar.